25 April 1989
MIN ÄLSKADE NYCKELKNIPPA!
Efterson jag alltid har samlat på en massa småsaker, har jag naturligtvis fått ihop en rejäl nyckelknippa. där jag finns där finns också min älskade nyckelknippa.
Många gånger händer det att jag förlägger den och då blir det kris. Min man säger: - Den innehåller ju så många nycklar att den borde vara omöjlig att tappa bort! Men så hittar jag den på en stol någonstans. Jag tar upp den och betraktar den som om jag vill kontrollera att ingen nyckel fattas. Då, får jag se nyckeln till mitt hem, och plötsligt kommer värmen inom mej. Jag ser mor stå i köket därhemma. Far sitter vid spisen och lägger in några vedträn. Mor håller på med storbaket inför julen, det är så varmt och gott i stugan.
Nu är barndomen förbi och här står jag och drömmer med nyckeln till hemmet i min hand.
Plötsligt får jag syn på en annan liten nyckel i min knippa. Den passade till mitt "Hemliga skrin". Ja, tänk vad tiden går, det skrinet ligger väl på någon soptipp hemma i värmland. Jaa, här står jag funderar över en massa nycklar som jag egentligen använder varje dag. Det är nyckeln till postboxen som ibland är trevlig att använda, t ex när det kommer roliga brev, en avi med pengar eller kanske en trevlig inbjudan. Banknyckeln lyser blank och fin, den använder jag så sällan.
Mitt ibland alla nycklar ser jag en liten gul nyckel med ett litet hjärta på. Den nyckeln har en egen liten historia som började när jag fyllde 13 år. På födelsedagen fick jag en dagbok med lås. Den var formad till ett hjärta och tillhörande en gul nyckel. Nyckeln har jag nu i min hand och bokens innehåll har jag i mitt hjärta.
Det här minns jag som om det varit igår, när jag varje kväll satt vid köksbordet och skrev ner mina små hemligheter i min hjärtebok. Ibland lade jag boken under huvudkudden så att jag kunde ligga och läsa i den när jag ville. Jag minns att jag var rädd att mor skulle läsa i den.
Det var ju ändå mina hemligheter som fanns däri. Ibland tog vi flickor med oss våra dagböcker ner till sjön. Där satt vi i solskenet och läste för varandra. Någon hade med sej saft eller en flaska Loranga och någon hade med sej goda nybakade kanelbullar.
När vi kom hem var vi nog noga med att böckerna var låsta och att nycklarna var väl gömda. Ingen skulle någonsin få läsa våra hemliga drömmar och innersta tankar. Nu har det gått 51 år och man har blivit äldre och visare. Många barndoms- och ungdomsminnen har bleknat med det finns många minnen kvar och dom sitter väl fastetsade i mitt innersta. Nu finns vare sig mor eller far i livet men deras ljusa minne lever alltid kvar.
Jag tar nyckelknippan, går ut och låser dörren till vårt hus. Den nyckeln är ändå den käraste dyrgripen av alla nycklar i hela världen, för innanför den dörren bor de som jag älskar mest av allt, min man och vår kära lille hund.
ooOoo
Skrivet den 25 april 1989
Den blev en sann uppsats när jag gick på KOM VUX.
Efterson jag alltid har samlat på en massa småsaker, har jag naturligtvis fått ihop en rejäl nyckelknippa. där jag finns där finns också min älskade nyckelknippa.
Många gånger händer det att jag förlägger den och då blir det kris. Min man säger: - Den innehåller ju så många nycklar att den borde vara omöjlig att tappa bort! Men så hittar jag den på en stol någonstans. Jag tar upp den och betraktar den som om jag vill kontrollera att ingen nyckel fattas. Då, får jag se nyckeln till mitt hem, och plötsligt kommer värmen inom mej. Jag ser mor stå i köket därhemma. Far sitter vid spisen och lägger in några vedträn. Mor håller på med storbaket inför julen, det är så varmt och gott i stugan.
Nu är barndomen förbi och här står jag och drömmer med nyckeln till hemmet i min hand.
Plötsligt får jag syn på en annan liten nyckel i min knippa. Den passade till mitt "Hemliga skrin". Ja, tänk vad tiden går, det skrinet ligger väl på någon soptipp hemma i värmland. Jaa, här står jag funderar över en massa nycklar som jag egentligen använder varje dag. Det är nyckeln till postboxen som ibland är trevlig att använda, t ex när det kommer roliga brev, en avi med pengar eller kanske en trevlig inbjudan. Banknyckeln lyser blank och fin, den använder jag så sällan.
Mitt ibland alla nycklar ser jag en liten gul nyckel med ett litet hjärta på. Den nyckeln har en egen liten historia som började när jag fyllde 13 år. På födelsedagen fick jag en dagbok med lås. Den var formad till ett hjärta och tillhörande en gul nyckel. Nyckeln har jag nu i min hand och bokens innehåll har jag i mitt hjärta.
Det här minns jag som om det varit igår, när jag varje kväll satt vid köksbordet och skrev ner mina små hemligheter i min hjärtebok. Ibland lade jag boken under huvudkudden så att jag kunde ligga och läsa i den när jag ville. Jag minns att jag var rädd att mor skulle läsa i den.
Det var ju ändå mina hemligheter som fanns däri. Ibland tog vi flickor med oss våra dagböcker ner till sjön. Där satt vi i solskenet och läste för varandra. Någon hade med sej saft eller en flaska Loranga och någon hade med sej goda nybakade kanelbullar.
När vi kom hem var vi nog noga med att böckerna var låsta och att nycklarna var väl gömda. Ingen skulle någonsin få läsa våra hemliga drömmar och innersta tankar. Nu har det gått 51 år och man har blivit äldre och visare. Många barndoms- och ungdomsminnen har bleknat med det finns många minnen kvar och dom sitter väl fastetsade i mitt innersta. Nu finns vare sig mor eller far i livet men deras ljusa minne lever alltid kvar.
Jag tar nyckelknippan, går ut och låser dörren till vårt hus. Den nyckeln är ändå den käraste dyrgripen av alla nycklar i hela världen, för innanför den dörren bor de som jag älskar mest av allt, min man och vår kära lille hund.
ooOoo
Skrivet den 25 april 1989
Den blev en sann uppsats när jag gick på KOM VUX.
Senaste kommentaren
Har precis kommit över ep'n inspelad 1961 med bl.a Örkelljunga skyttepaviljong.
Skiva och konvulut är i perfekt skick.
Har ni,baserat på erfarenheter nån aning om värdet på den.Kollade på discogs,men
Hej Git!
Kommer du ihåg var Agne bodde när ni spelade ihop?
Anna och Ragnar. Anna var min farmor. Vi träffades där när ni skulle åka iväg och spela. Jag fick åka med er!
Hej och tack för en trevlig sid. Gunnar Fredberg, Carelia Records och dokumenterar Värmlands musikhistoria.
Ber om ursäkt och det är lätt att glömma. Man är ju ingen ungdom längre. Ska försöka rätta till felet om jag minns hur man gjorde. Mvh Git